Annons
Annons


Mini-Intervju: Erik Lefvander


”I en tid när allt skall gå snabbt och det ständigt går att förbättra den digitala bilden drömmer jag även om att plåta mer analogt på film och “sätta” bilden mer direkt i kameran.”

Han heter Mr Lefvander på Instagram och är en av Sveriges mest anlitade inredningsfotografer. Tidningar som exempelvis Residence publicerar ständigt innehåll och reportage med fantastiska bilder från olika jobb han tagit sig för. Vi pratar såklart om ingen mindre än Erik Lefvander som söndagen till ära har svarat på våra frågor. Under årens lopp har han jobbat med några av landets främsta varumärken och stylister – Lotta Agaton och Louise Liljencrantz för att nämna två. Eriks arbete håller ständigt hög kvalité och visar imponerande miljöer och personporträtt som väcker vårt intresse. För oss utstrålar hans bildspråk en naturlig, genuin och harmonisk känsla som berör. Erik behärskar nämligen konsten att få till de rätta vinklarna och ett djup i bilderna som får åskådaren att känna och tycka något även om det för det mesta enbart är materiella ting som fångas. Mycket av det bottnar även i väl avvägda kompositioner och hur det naturliga ljuset tycks ha en central roll framför hans kamera. Bilderna har på något vis ett mjukt målande uttryck som påminner om en naturtrogen oljemålning och talar ett tidlöst språk. Det är tydligt att han verkar trivas bakom kameran och levererar därefter – rätt man på rätt plats alltså! Det har varit mycket spännande att få ta del av hans svar och vi tror att du kommer tycka det med. Trevlig kväll!

Annons

Site – Erik Lefvander / Instagram – Mr Lefvander

 

Vem är Erik Lefvander?

Arkitektur, inredning och porträttfotograf. Envis, nyfiken och passionerad, jag gillar att testa saker som hamnar utanför min komfortzon. Det är ljuset tillsammans med kompositionen som avgör vad som blir intressant, och eftersom jag föredrar att jobba med naturligt ljus, så får jag alltid vara beredd att snabbt byta position för att fånga det som blir vackert och dramatiskt. Även när jag sätter ett ljus kan jag gilla att använda mig av ljusets “baksida”, dvs där samspelet mellan ljus och skugga skapar något oväntat. Jag drivs av att ta den bästa bilden och hitta den rätta vinkeln för varje nytt jobb, men det är ibland lika viktigt att kunna släppa jobbet och komma ut i naturen, vara med vänner och familj och få distans till en värld som ibland kan bli ganska snäv.

Vad skulle du säga var startpunkten för där du är i din karriär idag?

Det började med att jag fick en kamera av min mamma när jag var 10 år och orden: ”Lek och testa, det går alltid att ta en ruta till.” Det sa hon alltid, och det har gjort att nyfikenheten har varit den grundläggande drivkraften även 26 år senare. Som fjortonåring fick jag möjlighet att praktisera på SKLT, Skaratidningen. Jag fick en Nikon Fm2 i handen, en rulle svartvit film och uppdraget att plåta ”mitt Skara” av Jenny, bildchefen på tidningen. Ett uppdrag! Kanske inte låter så hett i mångas öron, men det fyllde mig med pirr och nyfikenhet.

Det blev coca cola flaska och parisare-bakverk i starkt motljus, folk på gator, skuggor och reflektioner av fasader, kullerstenar och människosiluetter. Fornbyn i Skara har nog aldrig fått en liknande detaljstudie av sina husfasader, miljöer och träd medan jag följde magkänslan vidare mot nästa ruta och kände hur passionen för fotografi växte för varje ny komposition. Jag gick nöjd tillbaka till tidningen och framkallade rullen, slog kontaktkartor och kopierade skissbilder i mörkrummet med hjälp av Jenny, som gillade bilderna så mycket att jag fick min första publicering.

Det var stort och jag var stolt. Nu ville jag bli fotograf. Sedan har jakten på att bli fotograf fortsatt genom Gamleby Fotoskola följt av arbete som fotoassistent åt Arkitekturfotografen Åke E:son Lindman. Efter en vända till New York och Paris började jag köra igång själv och på den vägen är det.

Vad driver dig i ditt arbete?

Passion, nyfikenhet och känslan av att vilja skapa något nytt och vackert utan att upprepa. Sedan får jag bränsle av att se på konst, arkitektur och film. Men även att vända blicken ifrån det konventionella och förväntade vackra. Dit mobilkamerorna oftast riktas. Viljan att hitta en annan vinkel eller något som känns enkelt och kanske ibland banalt kan leda till något väldigt vackert genom kameralinsen med ett intressant ljus eller knappt något ljus alls. Det gillar jag, att se det som vid första anblicken inte ser så speciellt ut. Det är bildens magi – att rama in verkligheten med sin egen blick.

Vad är din största arbetsrelaterade utmaning?

Jag gjorde nyss ett jobb för Stolab där Art Directorn Henrik Nygren gav mig väldigt fria händer att skapa bilder för en möbelkatalog. Drömska bilder på träd uppe i Hälsinglands djupa skogar, sedan ner till Småland för att plåta stolarna nere i fabriken med ett satt ljus i en nedsläckt fabrik under två dagar. Då kom nyfikenheten och friheten in i samarbete med Henrik. Här var det en mycket fri kund med stor tillit till oss som kreatörer. Ibland har man inte alltid den förmånen och då är utmaningen att stå på sig. Hålla på sina ramar och konstnärliga ambitioner samtidigt som man vill vara lyhörd för beställarens önskemål. Utmaningen är att alltid ha ett pirr i magen inför varje jobb. Det är alltid drivkraften.

I din karriär, vad är du mest stolt över?

Jag är väldigt stolt över att vara där jag är idag. Att få jobba med kunder, stylister/inredare och kreatörer som alla vill samma sak – göra bilder som känns intressanta och spännande. Att jag blir anlitad för att sätta min prägel, mitt manér, på bilden.

När det kommer till ditt arbete, vad drömmer du om just nu?

Jag drömmer om att finna tid för egna fotoprojekt och resor. Att ge mig själv uppdrag att åka iväg och plåta det som inspirerar mig. Kan vara en plats, ett speciellt hus. Latinamerika känns intressant. Där finns en blandning av modernism, klassisk arkitektur och en färgskala som skiljer sig från vår skandinaviska.

I en tid när allt skall gå snabbt och det ständigt går att förbättra den digitala bilden drömmer jag även om att plåta mer analogt på film och “sätta” bilden mer direkt i kameran. Det är befriande att inte ta för många varianter utan att bestämma sig i plåtningsögonblicket för vad som är viktigt. Det är ur begränsningar som bra bilder uppstår. Sedan finns det en magi i mörkrummet som är svårslagen, där en viss procent inte riktigt går att styra över. Man råkar tända en lampa för tidigt eller så ligger bilden kvar för länge i fixbadet.

Har du något du vill tipsa om?

Våga göra fel, lek och testa när möjlighet finns. Hitta den egna känslan och kör på den. Följ hjärtat. Rädslan gör en bara begränsad. Hellre våga misslyckas och lära av misstagen.

Det går ju alltid att ta en ny ruta! Och glöm inte äta en god middag emellanåt.

 

DELA (280)
PINNA (2)

Kommentera | Translate

 


Annons


Laddar